تا کنون درکدام گوشه از تاریخ دیده شده, فیلسوفی خود خوانده, سلاح دست بگیرد؟!
دربرزخ خار پشت, ایران میان دوگین و پوتین.
Igelkottens Dilemma: Iran mellan Dugin och Putin
Ali Eskandari
Joo
Av historien
lär vi oss att vi inget lär av historien; den tyske filosofen ”Hegel” förmodligen
hade rätt åtminstone när det gäller konservativa iraniers lära av historien. Under
februari 2016 när Dugin och hans kortege inbjuds till Iran för att delta i 37
års minne av islamiska revolutionen, blir det helt uppmärksammat massmedialt företeelse.
Dugin och hans gamle mentor, Alexander Prochanov tillsammans med den unge
sociologen Leonid Savin (förmodligen Dugins efterföljare) anländer till
Teherans flygplats och välkomnas hjärtligt där.
Alexander
Dugin i en rad persiska betydelsefulla tankesmedjor, universitet, högskolor, TV
och radio genast börjar prisa Irans revolution och talar om sin metafysiska kamp
mot USA samt en strategisk allians mellan den rättfärdiga versionen av Islam,
alltså iransk Shiismen och den rysk Eurasiens rörelse; en helig och stark
allians mot det så kallad amerikansk islam d v s Saudi Arabiens Wahhabism (fundamental
Islam präglad också i Tjetjenien och Kaukasien), egyptisk Salafism och turkisk muslimska
Bröderskap; En kamp mellan de goda och de onda.
Den ryske
ideologens besök var den tredje under fyra år; i det första besöket tilldelades
Dugin guldmedalj i Teherans universitet för sina geopolitiska teorier. Det
verkar så att den ryske radikala rörelsen ”Eurasien” hade haft nära kontakt med
Iranska konservativa krafter strax efter att Ahmadi Nejad blev islamiska
republikens president. Under år 2006 presidentens närmaste man, Rahim Mashaie,
inbjuder amerikansk Ku Klux Klan ledare David Duk tillsammans med Alexander
Dugin till ett antisionistiskt seminarium i Teheran; sedan dess har han varit i
en ständig kontakt med iranska ultra ortodoxa krafter inom Ahmadi Nejads
innersta cirkeln. Dugin själv har personligen träffat iransk f d president i
ett par tillfälle båda i Moskva och i Teheran.
Det verkar
så att Iran sakta men säkert fallit i eurasiska fällan. Detta trots att den
mjuke prästen; Hassan Rohani, valdes till president med ett mandat att bedriva
en mer moderat utrikespolitik mot EU länder och USA. Men Dugins satsning på
Ahmadi Nejad och konservativa kretsar verkar gett goda resultat för att driva
en extrem ideologi i Iran också. Radikala medier i landet räknar Dugin som en
av de tio största levande filosofer i världen. Iransk Stats-TV ger den ryska traditionalisten
överdriven berömmelse och betraktar honom som största geni i Ryssland och flera
gånger bjuder honom med en fri soffa i bästa sändningstid under februari.
Hur är det
möjligt att Sverige och Iran som två granländer till Ryssland, i ena betraktas Alexander
Dugin som en visionär med radikala idéer och ibland även som en fascist, medan
i andra landet ses han som en filolog, filosof och frälsare? Alexander Dugin
har inte officiellt status inom rysk regering; han har heller aldrig haft det. Den
militanta traditionalisten är inte heller medlem i Obshestvenja Palata (ryska medborgare
rådets kammare) men ändå har nära kontakter inom stats duma och Vladimir Putins
innersta cirkelar.
Iran
fortfarande uppfattas som ett TV-land där den magiska lådan spelar stor roll i politik
och i medborgarnas tankesätt; ultra ortodoxa krafter har, bland annat, monopol över
all nyheter, intervjuer och kommentarer. Alexander Dugin visas på den här
statliga lådan upprepade gånger och på så sätt tolkas han som Kremls
inofficiella talesman.
En ortodox kristen
ryss som utropar den evangeliska apokalypsen om imam Mahdis återkomst i iransk
TV; strax efter det, för första gången, tio tusen tals shia muslimer samlas
ihop i stora torget i Tehran och bönfaller, med utsträckta händer, den
försvunne Imam Mahdis återuppdykning efter 1150 år i ockultation. Det är väl
den här heliga gestalten Imam Mahdi som Alexander Dugin satsar mest på för att
bilda en långsiktig och helig allians med shia-Iran; med Mahdavism ideologi
försöker Dugin inbilla iranier att tolfte imamens återuppdykande i närmaste
tiden är bästa garant för alliansen. Dess värre Dugins fräckheten att inbilla
persiska folket att (i krig mot USA) Ryssland blir en säker garant för Iran är
absurt. I Dugins politiska teologi skulle termen ”eschaton” uppfattas som
avslutliga och avgörande kampen (Armageddon) mellan två gigantiska krafter- den
Atlantiska med USA i spetsen som hamnat på fel sidan av historien och Eurasien
med Kremls ledning som står på rätt sidan.
Efter en rad
frälsningar och intervjuer i Tehran reser Dugin vidare till staden Qom (Shiitiska
Vatikanen) och där träffar han en hög uppsatt Ayatollah – den 91 årige Noori Hamedani-
med millioner shia anhängare i Mellan Östern och även i USA och i Europa.
I religiösa
staden Qom deltar ryska sociologen i ett seminarium på Islamiska akademin och
träffar ännu en betydelseful präst, Ayatollah Mir Bakeri som har alltså
yttersta ansvaret för hur all läroböcker i Iran ska anpassas med sharia lagen. Dugin
som förmodligen hamnat på rätt plats vid rätt tidpunkt I staden Qom, talar om
en gemensam fiende som han själv kallar det ”antikrist”. Gestalten antikrist
manifesterar sig, i ryske sociologens metaforiska tolkning, i Amerikas förenta stater.
Trots att
Dugin står högt på amerikansk sanktions lista och regelmässigt nekas visum till
USA, men eurasiska förespråkare reser fritt utomlands och Irans konsulat i
Moskva ställer upp med visumstämpeln i hans pass. Hur extremt konservative
Dugin som förspråkar krig och instabilitet, reser fritt i regionen utan även att
mottagande länder varnas för det.
Historiskt
sätt är iranier duktiga med kollektiva ”oblivion” och förmodligen ville inte
minnas att från strategisk synpunkt hur illa Ryssland har behandlat Iran under
200 år. Dessvärre att gestalter som Donald Trump, Ahmadi Nejad och Alexander
Dugin dyker upp på politikiska arenan med sina förödande handlingar. De här tre
visionäre i själva verket är inte ”odjur” utan de är produkter av ett kritiskt
läge i tre utmattade länder; där okunniga politiker själva med sina egna händer
skapar såna odjur. Ni minns väl ”Jokern” i filmen Nattens riddare som säger:
”Jag är inte odjur; jag bara är en kritisk situation… vet du varför jag har sådana
sår i mitt ansikte? ”
Jag inser
att såna melankoliska typer som Alexander Dugin inte är bara en fara för
historien utan en fara för kulturen. Desutom hans Euroasiska ”fatalism” får
inte glömmas bort i Iran; det får inte göras i Sverige heller. Vi ska också komma
ihåg att mellan Putin och Dugin sitter en igelkotte!
Ali Eskandari
Joo är författare och kultur analytiker.
هیچ نظری موجود نیست:
ارسال یک نظر